lördag 31 december 2016

Vad fick ni i jul? Jag fick en pappa!

Jag har numera en pappa! Och inte vilken pappa som helst utan han heter Erturk Tarhan och har tagit emot mig och min familj med öppna armar! Sjukt fort har det också gått! Jag kan inte nog tacka alla de som delat och engagerat sig på facebook angående detta! Extra stort tack till Mia Nilsson  som delade inlägget så att fantastiska Renee Harding såg detta inlägg. Tack vare att hon såg detta och är en helt otrolig människa, så engagerade hon sig mer än jag någonsin kunde tänka mig och börja ringa runt och söka upp gamla bekanta som umgåtts på början av 80-talet.

Så jag lade alltså ut detta på måndagen den 21 november. På onsdagen samma vecka så hade jag ett ev namn. På torsdagen fick pappa veta att han kanske har en dotter som han inte haft en aning om i 32 år! Snacka om chock! Jag har ju ändå vetat att det funnits någon alla dessa år. För ca 5 år sedan fick jag korten av mamma som hon letat fram. Jag har haft många funderingar under dessa år hur jag skulle gå till väga. Men antagligen var det helt rätt just nu!

Fredagen den 25 november när jag satt och körde hem från skolan ringer telefonen och jag svarar. Pappa presenterar sig, men jag hör inte riktigt vad han säger så han får upprepa sig och sen är fokus på vart kan jag stanna bilen! Det blir ett känsloladdat samtal! Efter detta ringer han mig nästan varje dag och vi försöker lista ut hur vi ska gå till väga för att få reda på hur det ligger till. Ringer hälsocentralen och de säger att det ska nog bara att vara att ta ett blodprov, men en läkare måste skriva att det ska göras. Så gör en läkare det och säger att det är jätteenkelt, att man gjort det långt innan man visste om dna. Men när jag väl ringde och skulle komma ner på HC och göra det så var det inte alls enkelt. Lika var det för pappa, han hade fått nej av 3 hälsocentraler i Stockholm. Vi kollade upp och ska man kunna kolla dna i Sverige då kostar det minst 5700 kr, inget man har lust att slänga ut sådär innan jul. Så jag beställde ett test från ett svenskt företag som skicka vidare till USA för analys.
Vi fick ett varsitt kitt hemskickat och skickade iväg. Betalade man extra skulle man få svar inom 5 vardagar. Alltså helgen räknas inte, Kan säg att det inte är kul att vara ovetande och vänta utan att ha en aning! Hade räknat med att få resultatet på torsdagen den 15 december, men redan på onsdag morgon kom svaret! Jag var så exalterad att jag kunde inte läsa och förstå mejlet själv. Anders fick hjälpa mig och där stod att Erturk Tarhan med 99.997% säkerhet är min pappa!!

Hade redan innan planerat att om det var så att han var min pappa så skulle vi åka ner. Så sagt och gjort. På fredagen åkte hela familjen ner till Stockholm, till min pappa och hans familj. Den största frågan från alla är hur kändes det och hur känns det? Jag har svårt att beskriva med ord alla känslor och känslan när vi sågs! Det va en kram som innehöll så mycket och som gjorde mig helt skakis och upprymd! I vårt materiella samhälle kan jag nog mest beskriva det som om jag skulle ha vunnit så mycket pengar att jag blev förmögen resten av livet, vore nog de närmsta jag skulle kunna komma. Det är fortfarande helt otroligt och nästan för bra för att vara sant!

Jag träffade även en av mina 3 nya systrar när jag var där. Pappas fru, två farbröder, en faster och en kusin. Alla var glada, vänlig, familjära och helt underbara! Ni som känner mig vet hur jag pratat om att jag önskat mig stor familj. Och nu kan man säga att även det har jag fått! Första besöket blev kort med helt fantastiskt! Då vi åkte hem igen på lördagen. Men nu är det bara 5 dagar tills vi ses igen!!

En summering av året kanske kommer så småningom. Men gott nytt år på er alla!!

torsdag 24 november 2016

Fortsättning följer!

 Hej på er!
Troligtvis har jag nu funnit min biologiska pappa!
Jag kan knappt beskriva hur detta känns för det vet jag knappt själv. Det är överväldigande och det största är nog detta är för bra för att vara sant då det gått så fort! Omöjligt att hitta de rätta orden för att beskriva detta mer än att det är ett härligt och jobbigt känslorus med tusen känslor.
Tack vara fina underbara och fantastisk medmänniskor där ute som delat, engagerat sig och spanat runt så har vi alltså troligen hittat honom!!
Det är ju helt enkelt fantastiskt hur facebook kan fungera på ett underbart vis. 553 delningar fick jag av alla här ute på facebook. Har nu döljt inläggen för att det ska få lägga sig och så får vi se vad som händer härifrån. Jag kommer att uppdatera här om vad som händer i sinom tid. Just nu tänker jag att största chocken är för honom och det måste få ta sin tid. Jag har väntat i 32 år så jag kan vänta ett litet tag till.

Man har ingen aning om andras livssituation och hur de ser ut. Så jag har tillit till att det blir som det blir eller så blir det som det ska!

Känner ändå en sorts lugn och tacksamhet till att ännu en pusselbit i mitt liv har hittats.
Jag har så mycket och så många människor i mitt liv att vara tacksam över,
Just nu känner jag att jag också vill dela saker det med er, er som har bidragit på vägen.
Att jag är tacksam för att just du tagit dig tid att läsa mina ord och för att jag hoppas just du kommer ihåg att du också har något att vara tacksam över och någon att säga jag tycker om dig till!

För om det inte finns någon där just nu att säga att du tycker om så säg det i alla fall till dig själv idag och till någon annan imorgon!

Fortsätt att sprida er kärlek och kom även ihåg er själva på vägen!
XOXO Emilia


 

fredag 18 november 2016

17/18 november

Hej hopp!
Jaha så va det helg då i antågande. Det är otroligt vad tiden går fort!
Igår va det dietist och sjukhusbesök för E. Han tar hormonspruta var 8 :e vecka sedan förra året. Han får lustgas och är hur bra som helst på att ta sprutan!

Sen fick han följa mig på skolan så jag inte missa en heldag. Det tyckte han dock va super tråkigt. Men vi skrev lite till varandra, vilket ju faktiskt är helt fantastiskt att man kan kommunicera i skrift med sitt barn! Så det gick i alla fall ok. Det va film på schemat i skolan så va inte läge att föra någon verbal diskussion.

Filmen va The Swedis theory of love. Helt klart sevärd i aspekten av vårt individanpassade samhälle! Sverige är ett materialistiskt rikt land. Men väldigt andligt fattigt! Därav att många inte mår bra i vårat samhälle. Inte enda orsaken men en stor bidragande effekt tror jag. Vad tror ni?

Idag hemmastudier och fortsatt projekt att få mer struktur och ordning på vardagen. Det är inte så himla enkelt fast man har ju fått det att fungera hittills.  Men min plan är att det ska bli mindre energikrävande med små saker som man kanske kan prioritera bort att fundera på, tex middagar. Att man har det planerat minst vecka för vecka och handlar hem och så är den saken klar. Som annars faktiskt tar väldigt mycket energi.

Har varit några mer smärtsamma dagar och jag har vilat både i förrgår igår och idag, vilat för mig är en finare omskrivning av att jag sovit på dagen. Igår la jag mig samtidigt som barnen. Så jag e en himla trevlig prick att försöka umgås med på kvällarna. NOT!  Nu är jag uppe på övertid så dags för att krypa ner i sängen.

Natti natt!

onsdag 16 november 2016

16 november 2016

Hej hopp!
Med risk för att bli lite tjatig så blir det ännu ett inlägg om en föreläsare. Idag va det läkaren och hjärnkirurgen Nisse Simonsson som stod för underhållning blandat med allvar.

Har haft förmånen att få se honom förut.
Men nya grejer va det också helt klart denna dag då de handlade om stress.

Medicinska begreppet stress är att man blir torr i munnen, pulsen blir hög och hjärtat slår snabbt. Man bajsar och kissar på sig. Så kanske få som egentligen upplevt stress i den medicinska formen.

Akut stress är dock bra så att vi reagerar när det är farligt! Att fight, freez eller fly systemet funkar.
Det är när vi går om kring och mår dåligt av att vi känner oss otillräckliga och inte hinner med allt vi vill/måste/borde under lång tid det kan vara rent farligt och man kallar det kronisk stress.

Konkret kan du minska stress genom motion, bra sömn, städa och ordna och strukturera upp så du tar en sak i taget! Stress kan ju vara bra för att man blir vaksam, gör sitt yttersta och i tid i vissa sammanhang. Det viktigaste är egentligen att återhämta sig och inte älta.

Idag har jag också varit på utvecklingssamtal med äldsta sonen. Mycket stolt mamma som gick därifrån med ett leende på läpparna och glädje ända in i själen!

Det är turbulent och tufft för honom just nu. Men ändå lyckad han kämpa på och hålla modet uppe och göra bra resultat i skolarbetet!!!

Att ta dag för dag är nyttigt, men struktur och planering är något jag ändå vill ha för att känna mig trygg. Det har vi lagt lite tid på idag!

Leende och skratt minskar också stress, så ha roligt och va glad! 😁

tisdag 15 november 2016

15 november 2016

Tja!
Helt klart glad att det nu är andra dagen i rad jag får till att skriva här. 
Att jag hade låst bloggen så ingen kunde läsa gårdagens inlägg va ju en liten miss  sen är det dags att göra något åt layouten och så med håll till godo så kommer det. 

Idag tänker jag tillägna detta inlägg endometrios. En sjukdom som jag tyvärr fått bekanta mig mycket med. Min egen historia kommer att komma så småningom om. 

Men idag blir det ren fakta vad det är. Detta är hämtat från 1177:

Endometrios är vanligt, ungefär var tionde person som har mens har sjukdomen. Ett vanligt symtom är att ha mycket ont i samband med mens.
Endometrios innebär att det finns livmoderslemhinna på andra ställen än inuti livmodern. Livmoderslemhinna på andra ställen än i livmodern orsakar ofta inflammation. Inflammationen kan leda till smärta och ibland till att det bildas ärrvävnad och sammanväxningar.

Endometrios kan finnas i princip var som helst i kroppen, men det är vanligast att endometrios finns på dessa ställen:
  • bukhinnan i nedre delen av buken och under äggstockarna,
  • ena eller båda äggstockarna,
  • utsidan av livmodern,
  • urinblåsan,
  • ändtarmen,
  • de andra inre organen.

Det finns också en typ av endometrios som växer in i livmoderväggen och kallas adenomyos. Adenomyos ger som regel inga symtom. Närmare hälften av alla kvinnor har adenomyos.

Endometrios kan börja som knappnålsstora knottror som efter hand växer till större områden som kallas härdar. Endometrioshärdarna reagerar på hormonerna östrogen och progesteron på samma sätt som den vanliga livmoderslemhinnan. Östrogen och progesteron är de hormoner som styr mensen.

Endometrios ger inflammation
När du har mens blir det blödningar inne i endometrioshärdarna. Blödningarna ökar irritationen och smärtan. Kroppens immunförsvar försöker då att få bort endometriosen genom att skicka ut en massa ämnen. Ämnena orsakar en inflammation.Inflammationen leder till att nerverna blir mer känsliga och reagerar med smärtimpulser som gör att du får ont.

Vill ni veta mer och läsa på å kan jag också rekommendera denna sida: 
http://www.endometriosforeningen.com/vad-ar-endometrios

Nu ska jag läsa i våran psykiatribok några sidor innan det blir vågrätt läge i sängen! Glöm inte att säga något snällt till dig själv och någon annan! Kärlek föder kärlek!

måndag 14 november 2016

Den 14 nov 2016

Hej 👋!!  Hur är det med er?
Jag känner mig stark just idag.

Tillbaka i rutiner efter en praktikperiod på 6 veckor är över. Höstlovet har spenderas hemma med barnen efter 14 dagars borta varo.

Att vara förälder just idag har varit en fröjd. Jag är stolt, glad och tacksam över hela min familj!!

Jag gjorde äntligen min redovisningen från praktiken på skolan idag . Jag hade laddat två hela dagar förut så nu va det dags!

Något som jag vill dela med fler än bara med min klass är att jag varit på tre föreläsningar också under min praktik. Första föreläsningen var med Benny Haag. Det va lite drag av stå upp komedi men även en öppenhet om ett eget mörker. Det jag mest tar med mig från den föreläsningen är att varannan människa drabbas påfund av alkoholrelaterade problem. 

Andra föreläsningen va med Allan Wade Kanadensisk familjeterapeut och forskare i psykologi var på mittuniversitetet och föreläste om vikten av att prata om motståndet offer verkligen gör. Han visa på vikten av att fråga om motståndet fast offret oftast har synen av att om de inte kunnat stoppa förövaren så har de inte inte gjort motstånd. Men faktum är att alla gör motstånd, även om man så blir paralyserad av chocken och inte verkar göra något då är det ett motstånd! Som är en av tre mänskliga beteenden i farliga situationer.

Sista men absolut bästa av de tre föreläsningarna var i Falköping på deras psykiatrivecka och med Mr Tourette Pelle Sandstrak på scenen!! Han berörde på djupet och gav en för mig tidigare ganska okänd psykisk sjukdom ett förklarande ansikte. Han prata mycket om mänsklighet, att vi alla är mänskliga oavsett diagnoser eller ej! Det är kanske det jag tar med mig mest och de människor han stötte på som visade medmäsnklighet och för honom bettyt saker. Ibland kan de va viktigare att tala från hjärtat än att vara politiskt och pedagogiskt korrekt!
Jag är övertygad om att vi alla bär på delar av alla diagnoser som finns. Men om beteendena gör att man blir hindrad i sin egen vardag. Då behöver man få hjälp! Kanske inte alltid en diagnos, men hjälp och i en hel del fall kanske en diagnos för att få just hjälp! Tack för ordet och på återseende! / Emilia

onsdag 1 juli 2015

En stark vilja!

Ja jag har en stark vilja att skriva nu! Så finns det någon därute som skulle kunna hjälpa mig och fixa en layout eller lite snyggare blogg vore jag tacksam för sådan hjälp. Eller det kanske finns någon som känner någon som kan. Skrivande är något jag ska försöka satsa på nu. Både här i bloggen och sen lite annars också. Sen måste jag ju berätta lite vad som hänt sen sist, då det är så länge sedan jag skrev. Jag har ju haft världens bästa jobb som elevassistent på Torsta i 1,5 år. Helt fantastiskt har det varit. Men nu tog den fina tjej studenten och jobbet är slut för min del. Men då blir det ett nytt kapitel i mitt liv och jag ska börja plugga i höst. Den 17 augusti börjar min YH utbildning som behandlingspedagog på Birka. Det ska bli superkul!! Kommentera gärna om ni skulle vilja följa mig och min familj i bloggen och tycker att jag ska skriva! / Emilia